HavsfiskeSkapad av Peter Fröjd lör, oktober 10, 2009 07:21:24
|
Vi på scandinavianfishing har härmed glädjen att få presentera en fantastisk artikel som vi fått av Sven-Olov Larsson på Mieko Fishing. Läs och njut av den fina dagboken och låt er inspireras av dom fina bilderna.
Mieko Hälleflundrafiske.
Jag hade länge sett fram emot resan till Tromsö. Siktet var inställt på Hälleflundra och att ta lärdom av Per Jonassons erfarenheter av fisket efter hälleflundra. Per driver guideföretaget Fish4U och är enligt mig den bäste guiden och hälleflundrafiskaren. Hans kunder har bla. tidigare tagit en hälleflundra på 202 kg. Jag hade tio dagars fiske med Per framför mig. De första dagarna var min kollega Tobbe och min far Sixten med på fisket. När de åkte hem tog de fiskande bröderna Putte och Fredde vid och när de åkte hem Emil och Åke. |
|
Dag ett.
När vi trötta efter nattens bilkörning kom fram till Tromsö hjälpte vi vår guide Per med flytten till nytt boende närmare fiskeplatserna. Vi packade bilen och Pers båt full med diverse överlevnadsdräkter och fiskeprylar. Jag tog Pers bil medan Tobbe och Sixten åkte med egna bilen och Per åkte båt till nya boendet. Väl framme åt vi en sen lunch innan vi testade överlevnadsdräkterna, tacklade spön och jiggar.
När vi åkte ut med båten tog det endast 5-10 min till första stället vi fiskade av. Per hade sin plotter full med röda markeringar där han tidigare hade tagit hälleflundror. Vi var otroligt fiskesugna när vi gjorde första driften samtidigt som Per berättade om tekniker, olika jiggar och hur de olika typerna av hugg skulle hanteras. Vi fiskade fyra timmar helt utan kontakt med hälleflundra innan det var dags att åka hem. Väl hemma i huset åt vi middag och Per berättade om drillning av hälleflundra. Jag har alltid tagit mina hälleflundror hårt för att kunna returnera fiskar som inte var helt slutkörda. Per berättade att de inte hade haft någon fight längre än 9 min trots att de tagit fiskar på över 200 cm. Anledningen är att en längre fight ger en tröttare fisk som behöver längre tid för att hämta sig efter fighten och ju längre kampen pågår desto större blir hålet där kroken drivits in. Det sista medför att hälleflundran lättare kan skaka loss kroken ur sitt fäste. Vidare berättade Per att slaklina är den vanligaste orsaken till tappad fisk. |
|
Dag två.
Andra dagen gick vi upp tidigt, åt frukost, packade ner mat, kaffe samt den i sötvatten avsköljda fiskeutrustningen. Det var mulet och blåste ca 12 m/s. Drifterna blev riktigt snabba så förutsättningarna var inte de bästa. Mitt på dagen öppnade himlen sig och regnet vräkte ned. Trots det nötte vi vidare med Savage Gears nya Cutbait Herring och Giant Jighead på linan. Vi fiskade på djup mellan 10-20 meter och mest på sandbottnar men utan resultat. Två kontakter var det närmsta vi kom när vi avslutade fisket på eftermiddagen. Vi bestämde oss för att gå upp tidigare nästa dag då prognosen visade mindre vind och uppehåll. Då ville vi vara utvilade inför en lång dag på havet.
Med en bra flytoverall kan man koncentera sig på havsfisket även om regnet öser ner. Dag tre
Väckarklockan ringde tredje dagen och det var tre klarvakna fiskare som snabbt åt frukost och packade dagens väska. Vinden var svag och vi ville ut så snabbt som möjligt. Vi vertikalfiskade för att sedan övergå till s.k. "bonntrolling". Vid 10-tiden hade Sixten ett kraftigt hugg på Cutbaut Herring men tappade den efter bara några sekunder. "Det där var en riktigt stor fisk säger Per som såg hela förloppet" Sixten är besviken men vi har nu sett att det är fisk i farten. Inga fler känningar fram till tidig eftermiddag men vi är ändå vid gott mod. Vi litar på att Pers erfarenhet och rutin skall ge oss fler hugg. När vi kör över en sandbotten på endast 10 meters djup smäller det till på Pers spö. Han krokar vant hälleflundran och räcker över spöet till Tobbe. Smått chockad över fisken krafter drillar Tobbe in en fin hälleflundra strax under 20 kg som majestätiskt simmar tillbaks mot botten efter märkning. Per samarbetar med havsforskningsinstitutet i Norge och märker ett stort antal fiskar varje år.
Vi fortsätter med "bonntrollingen" och när jag vevar upp min guldfärgade Cututbait Herring ser jag en stor brun skugga följa efter... Jag frikopplar rullen med darrande hand, betet sjunker och jag ser att skuggan tar jiggen direkt. Jag slår till bromsen, känner tyngden i spöet och svarar med ett kraftigt mothugg. Rullen skriker vid första rusningen på 20-30 meter. Det är en riktigt fin fisk men förmodligen inget PB. Efter en tuff fight på 4-5 min är fisken vid båten. Jag ger spöet till Sixten för att han skall få känna på fiskens krafter. Han tar några staplande steg för att återfå balansen när fisken rusar. "Ojojoj" är hans kommentar. Efter ytterligare någon minut är fisken vid båten, mäts och krokas försiktigt av för att återfå sin frihet. Fiskens längd var 138 cm vilket motsvarar en vikt på ca 35 kg.
Vi är riktigt heta nu och fortsätter med vertikalfiske. Efter några känningar utan krokad fisk är det kaffedags. Sixten sitter med kaffekoppen i ena handen spöet och en smörgås i den andra. Det ser väldigt besvärligt ut så jag frågar om jag skall veva upp hans Cutbait Herring. Så snart jag vevat något tag på rullen känner jag ett sug i linan. Jag väntar tills tyngden av fisken känns och svarar med ett kraftigt mothugg. Rullen tjuter och jag lämnar över spöet till Sixten vars kaffekopp och smörgås vid det här laget ligger på durken. Han får än en gång känna på hälleflundrornas krafter och efter några minuter kan Per försiktigt kroka av den 122 cm långa fisken. Det hinner inte gå många minuter innan Tobbe har en känning. Han krokar perfekt och ytterligare en härlig fight är i full gång. Denna hälleflundra visar sig vara 132 cm och simmar tillbaks med ett litet märke i ryggen.
Per avslutar en fantastisk dag med två mindre fiskar varav den ena är endast är 26 cm. Fisken fotas och återutsätts medan vi andra under glada tillrop konstaterar ett klart personsämsta för Per.
Tobbe med fin hälleflundra på 132 cm och därmed också PB.
Per tog en något mindre, 26 cm och ett klart PS. Dag fyra.
När väckarklockan ringde den fjärde dagen var det regn och blåst utanför fönstret. Vid frukost tog vi beslut om att starta dagen på vindskyddade platser. Vi nötte av dessa platser i piskande regn och blåst utan känning av fisk. Vi åkte vidare till en mindre skyddad plats och redan vid första driften hade jag en känning av en fisk. Det var ganska grov sjö och svårfiskat men redan vid nästa drift kände jag återigen en liten stöt på mitt Giant Jighead. Fisken smakade försiktigt på min jigg och när de försiktiga knyckarna övergick till ett sug i spöet svarade jag med ett kraftigt mothugg. Fast fisk och några rejäla spöknyckar innan spöet åter rätar på sig... Besvikelsen är stor och jag vevar in linan. Jiggen är borta och spekulationerna om vad som hänt är i full gång. Det mest troliga är att linan var skadad och det resulterade i linbrott. Det känns tråkigt att tappa en fin fisk och dessutom simmar den kvar nere i vattnet med min jigg i munnen. Vi hoppas att den skall lossna och fisken spottar ut jiggen. Vi gör ytterligare några resultatlösa drifter innan vi bestämmer oss för att åter åka till de mer skyddade platserna. Dagen resulterade tyvärr inte i fler kontakter med fisk. Sixten och Tobbe packar under kvällen sina väskor för att tidigt nästa morgon bege sig hem till Luleå och Överkalix.
Vädrets makte begränsade vårt fiske. Dag fem
På den femte dagen visar sig Norge från sin bästa sida. Det är bara Per och jag i båten. Vi bestämmer oss för att testa lite nya platser och varierar även utrustningen. Vi börjar med att kasta med haspel och jigg. Det är riktigt varmt och skönt. Jag säger till Per att det känns skönt satt fiska med lättare haspel. Per påminner mig glatt om att jag precis dängde iväg en 250 grams jigg. Vädret är fantastiskt skönt, sol och i stort sett vindstilla. Vi njuter av vädret men hälleflundrorna verkar inte vara på hugget i dag. När vi har en timme kvar av dagens fiske bestämmer vi oss för att åka till "fegisen". Det är ett ställe där Per tidigare tagit en hel del mindre fisk och vi vill åka hem utan att ha drillat fisk i dag. Väl framme har jag redan vid första driften en efterföljare som jag uppskattar till ca 15-20 kg. Trots att jag frikopplar rullen och låter jiggen sjunka simmar den långsamt bort. Nu vet vi att de finns där och det är med nya förhoppningar vi fortsätter fisket. Strax efteråt har Per kontakt precis vid botten. Några sekunder senare står han med kraftigt böjt spö. Jag filmar fighten som är riktigt tuff. Vid båten vänder fisken och rusar trots stenhård broms ut med närmare 60 meter lina. Per börjar återigen att med trötta armar pumpa fisken mot båten. Väl vid båten säkrar vi fisken och måttar den till 169 cm. Det är en riktigt fin hälleflundra. Det är en fantastisk känsla att se fisken märkt simma tillbaks i djupet. Dagen är räddad och vi åker snabbt in och möter Putte och Fredde som skall fiska med oss i två dagar.
Fantastisk solnedgång. Dag sex.
Den sjätte dagen är Fredde och Puttes första dag. Förväntningarna är på topp efter gårdagens fina fisk som vi såg på film flera gånger under kvällen. Vädret är fint och vi styr kosan utåt "fegisen". Fredde och Putte får den vanliga genomgången av Per innan första driften. De går igenom grunderna för fisket efter hälleflundra. Fisket är segt med få kontakter men Fredde drillar upp en fin fisk på 118 cm som märks och returneras. Det är hans första hälleflundra och därmed också ett PB.
Fredde med 118 cm PB. Dag sju.
När vi vaknar tidigt på morgonen den sjunde dagen är det klarblå himmel och havet ligger spegelblankt. Vi åker snabbt ut och fiskar av många positioner fram till lunch utan kontakt av fisk. Efter lunchen föreslår jag att vi skall testa ett område Per inte fiskat mycket där tidigare. Han har fått rapporter från några trevliga norrmän att de fått en del fina fiskar i området. På sjökortet ser det otroligt fint ut. Redan på första driften har vi kontakt med fisk men de verkar inte vara på hugget. De drar lite i jiggens stjärt för att sedan försvinna. Fisket fortsätter på samma sätt ytterligare några drifter. Efter en dryg timme på nya området har jag kontakt ca 5 meter från botten. En försiktig dragning i jiggens stjärt och sedan är fisken borta. Jag rör spötoppen snabbt med ca 10 cm rörelser för att få den att intresserad av jiggen igen och då smäller det. Jag svarar snabbt med ett kraftigt mothugg och känner att fisken är fast. Det är stumt där nere och fisken simmar och de karakteristiska knyckarna i spöet indikerar hälleflundra... stor hälleflundra. Jag känner att det är en stor fisk, förmodligen ett efterlängtat PB. Den fortsätter att simma bort från båten. Jag har inte en chans att stoppa fisken som känns som ett godståg. Den har tagit en hel del lina när Per startar båten och åker efter. När vi befinner oss ovanför fisken kan jag börja pumpa upp den. Det känns skönt att ta in lite lina. Fisken kommer närmare och närmare båten och jag får se den. Jag ser att den är stor men inte hur stor. Tankarna om PB flyger snabbt genom mitt huvud medan rullen knarrar. När rullen tystnar börjar jag återigen pumpa in fisken. Nu har den förbrukat de mesta av sina krafter. Per meddelar att jag ligger bra till tidsmässigt, det är max 10 min som gäller från hugg tills fisken är vid båten. Med värkande armar ser jag nu fisken komma upp mot båten. Den är stor. Per krokar fisken perfekt i underkäken och jag känner att PB är ett faktum men hur stor är den? När vi efter ytterligare någon minut snarat fisken runt stjärtspolen kan vi mäta den till 177 cm och det är faktiskt ett PB. Per märker fisken innan vi diskuterar hur vi skall göra med fotograferingen.
Vi beslutar att ta in fisken eftersom Per har utrustning för det. Det krävs tre man för att med en gigantisk karpsäck försiktigt lyfta in fisken i båten. Efter en snabb fotografering lyfter vi tillbaks fisken i vattnet. Den får ligga någon minut innan jag tar den med ett gälgrepp och fisken är nu nästan fri. Jag ger den en snabb avskedskyss när jag ser att den är redo för friheten. Det är en fantastisk känsla att se den 177 cm långa fisken simma tillbaka i det kristallklara vattnet. Nu jublas det i båten och alla gratulerar mig. Jag känner en blandning av lycka och trötthet. Hälleflundran har verkligen bjudit på en fin fight och det känns fortfarande i armarna och rygg. Vi fortsätter fisket eftersom det kan vara en huggperiod. Det tar inte länge innan det är Puttes tur. Han står med böjt spö och försöker kontrollera fisken. Efter några kortare rusningar kan vi mäta fisken till 118 cm innan den får simma tillbaks. Det är dagens andra PB.
Efter ytterligare någon drift känner jag en försiktig stöt på jiggen. Några sekunder senare smäller det till i spöet och jag svarar med ett rejält mothugg. Fast fisk och den är stor. Jag känner rätt snabbt att den är mindre än min förra men ändå en riktigt fin fisk. Efter en kort men intensiv kamp kan vi mäta hälleflundran till 155 cm innan den märkt simmar tillbaks i havet. Vi fortsätter fisket men har bara några resultatlösa kontakter innan vi avslutar för dagen.
Senare på kvällen välkomnar vi Åke och Emil med en god middag. Det är två killar som brinner av iver och vi tittar på filmer från dagens fiske under många skrattsalvor.
Nytt PB på hälleflundra: 177 cm och ca 75 kg.
Fantastisk avslutning på en dag med två fiskar över 50 kg. Dag 8
Den åttonde dagens morgon kan vi bara inse att väderprognosen som hotade med storm stämmer. Vi bestämde oss för att inte åka ut och kunde i lugn och ro ta avsked av de fiskande bröderna Putte och Fredde. Vi tillbringade dagen med att läsa, se på fiskefilmerna vi spelat in, diskutera hälleflundrafiske och knyta nya tackel.
Inställt fiske... Dag 9.
Nionde dagens morgon var blåsig men framåt lunch kunde vi gå ut. Det var väldigt svårfiskat med snabba drifter och stora vågor. Jag lyckades kroka en fisk på ca 100 cm som släpptes utan märkning. Dag 10.
Tionde och sista dagen, vädrets makter var med oss igen. Vi kom ut i tid och fiskade på platsen där vi tog de två stora fiskar på 177 och 155 cm. Vi hade många kontakter men de var väldigt tröga. Hälleflundrorna drog oftast lite i jiggens stjärt för att sedan simma vidare. Det var mycket frustrerande och jag hade ömmande axlar efter många dagars fiske. Emil blev dagens man och lyckades landa två mindre hälleflundror på strax under 100 cm. Det var hans första och därmed även ett efterlängtat PB. När vi avbröt fisket för dagen var alla mycket nöjda.
Sammanfattningsvis är jag otroligt nöjd med mitt fiske i Tromsö. Per Jonasson ( Fish4u) levde verkligen upp till sitt rykte som en av de absolut bästa guiderna för fiske efter hälleflundra. Trots att fisket ofta var segt och Per missnöjd, kan resan summeras med 177, 169 och 155 cm som största fiskar. Det är ett resultat jag tycker är helt fantastiskt. Jag har dessutom lärt mig väldigt mycket inom det riktade fisket efter hälleflundra. Det betyder otroligt mycket inför framtida satsningar. Jag vill självklart tacka Per, men även mina övriga fiskekamrater, för en fantastisk resa. Filmer på fight, mätning och returnering av hälleflundrorna på 177 och 155 cm.
Sven-Olov Larsson ( Mieko )
|
HavsfiskeSkapad av Peter Fröjd tis, september 08, 2009 20:42:58
Bilder föreställer Christopher med en fin Dorado på 25 kilo.
Redaktionen på scandinavianfishing fick under måndagen en riktigt trevlig mail, från Christopher Poulain.
Christopher var med sitt företag ITF oss och fiskade med oss i Morvall, senaste helgen.
Han var en av dom mer rutinerade fiskarna i sin grupp och har även erfarenheter från olika fisken världen över.
Denna Blue Marlin drog ned vågen till hela 100 kilo. Det är inte underligt att Christopher vill ha lite upprättelse från harrarna vid Ljusnan.
Vid hans senaste besök vid Guadelope i Västindien, fångade han följande fiskar under ett fiskepass: En Dorado på cirka 25 kilo, samt en Blue Marlin på hela 100 kilo. Små harrarna vid Morvalls strömmen bleknar då en smula!!
Vi på scandinavianfishing bugar och gratulerar till dessa fina fångster.
Christopher kommer säkerligen tillbaka till Mellanljusnan och dess fina harrar, då vattnet sjunkit en smula. Vi får tillsvidare njuta av hans bilder på verkliga kraftpaket.
/ Peter.
HavsfiskeSkapad av Thomas Bergkvist tor, maj 28, 2009 23:04:29Plötsligt blev det stumt och ett ögonblick senare var jag indragen i en kamp, en riktig hällekamp!
Myrfjord fiskecamp är belägen vid det lilla samhället Havöysund i det nordligaste Norge.
Enkel från Edsbyn är det 156 mil och med båt på släp tar resan cirka 22 timmar att genomföra.
Den helt nya campen ägs av Mathisens Fiskebåtsrederi och driftsansvarige jan-Erik Bengtsson tar emot sina gäster i ett utomordentligt
bygge där inget har lämnats åt slumpen.
Valet av Havöysund och dess vatten får helt tillskrivas det testfiske som skett i området samt de tidigare
fångster av yrkesfiskare som tyder på att området kring campen hyser ett mycket gott bestånd av hälleflundra.
Jag garanterar att Havöysund inom en snar framtid kommer att finnas med i alla samtal vad gäller det bästa hällefisket i norden .
Med två bilar och båtar drog sex man iväg på utan tvivel den mest spektakulära havsfiskeresa som dessa herrar hitils genomfört.
Att dra iväg på denna resa i början på maj är bara det en stor chansning då det inte alls är säkert att man tar sig fram med bil,det är mycket möjligt att resan slutar redan uppe på finmarksvidda i en tvåmeters snödriva.
Dock hade vi denna gång vädergudarna med oss och resan kunde genomföras utan större missöden och när vi väl inkvarterat oss i den stilfulla lägenheten
fanns det bara en sak att göra ,dra ut och fiska.
Vi bestämde oss för att prova lyckan där testfiskarna fått bra med flundra.Ett strömsatt sund med ett djup på 7-20 meter vilket medgav fiske med lite lättare jiggar. Vattnet var på in och drifterna låg på cirka 1.5 knop men trots flera drifter fick vi ingen kontakt med nån hälle.
Misstankar väcktes om att flundrorna inte hunnit komma upp på de grunda partierna efter sin lek samt att de inte fanns tillräkligt med betesfisk i sundet, testfisket bedrevs ju faktiskt under sensommaren då vattnet var åtminstonde nån grad varmare.
Nytt beslut och fisket skulle hädanefter bedrivas på några grundtoppar på cirka 40 meter med stora djup utanför där vi fått uppgifter om att hälleflundran genomfört sin lek.
Vattnet var återigen på in och vinden låg på rätt friskt från samma håll vilket gjorde att vi drev raskt med upp till två knops fart.
Under detta förhållande så har tidigare fiske med en 500 grams silda pirk varit mycket lyckosam då den i stort uppför sig som ett skeddrag
samt att man tack vare vikten kan upprätthålla bottenkontakten.
Direkt vid första driften kändes det helt rätt,som när man fiskar lax med spinnfluga och du har en sån där fin bottenkontakt då det räcker med att försiktigt lyfta spöt för att gå fri samt att du bara sänker lite för kontakt.
Ekolodsbilden visade precis på att grundtoppen började dyka ner mot 50 meter då det bokstavligen tog stopp. trekroken satt mycket uppenbart fast i nått nere vid botten och med 2 knops drift bugade spöet redan oroväckande mycket och ett snabbt beslut måste fattas.Precis när slirbromsen började knarra gick det loss där nere och en härlig känsla spred sig när man kände de speciella hällestötarna dra genom spöt,fast fisk och en hälle han jag tänka innan den första slående rusningen tog fart. Att känna de speciella hällelrusningarna där rullen skriker och spötoppen jobbar som en symaskinsnål är nått var fiskare skulle behöva få prova på, det är mycket beroendeframkallande och har du en gång känt på dom så är det kört helt enkelt. Efter en härlig kamp så kunde vi landa en fin hälle och det blev bara en av fem som kom upp under samma invatten.
Thomas"Berka"Bergkvist med en kanonfin Hälle !! Fisken är naturligtvis fångad på ett bete från Mieko:-)
Jörgens första Hälle !!
En liten men är det den första hällen man får så ger den i alla fall ett minne man inte glömmer i första taget.
Sildapirken i all ära men det mesta riktade fisket efter hälle sker dock med Shad Jiggar.Dessa finns i en mängd olika varianter och alla hittar vi naturligtvis vår egen favorit.En av dessa är Sven-Olov "plätten" Larssons favorit, Panther Martin 400 gram i sejfärg. Panther Martin fiskas med fördel lite anorlunda jämfört mot andra jiggar,med små korta spölyft på ca 50 cm blir den helt klart ett riktigt hett byte för en hälle.Panter Martin är därmed också den som levererat flest och störst hälle med ett flertal fiskar runt 50 kilo."Plättens" lilla extra hälletrick är en bit garn som han marinerat i nån slags power bait sörja som ger jiggen en extra piff för försiktiga fiskar.En annan fördel med "Panthern" är de dubbla krokarna som ger stor chans till fast hälle.
Panther Martin.
När man synar Jörgen"Bulan" Eklunds spötopp så dinglar där ofta en Giant Jighead 200 gram och uppåt. Denna nya revoltionerande jiggskalle som med fördel apteras med Storm`s Shadkroppar ger en makalös gång och krokningsegenskaper utöver det vanliga tack vare den ledade trekroken.Giant skallen kan naturligtsvis fiskas även med andra kroppar men dessa har en tendens att vara lite känsliga och går lätt sönder efter några häftiga kontakter med fiskar,det är ju inte bara hälle som hugger på detta godis utan även ett antal torskar och elaka havskatter lever ibland rövare med våra prylar. Storms Shad kroppar är däremot mycket hållbara och klarar betydligt tuffare tag än övriga.
Giant Jigghead 200 gram. Storms shadkropp - Färg CD. Ett superbete för Brutala Plattfiskar. ( Hälle )
Tacklat på mitt eget spö sitter ofta en modifierad Storm 385 gram. orginalkroken har jag fimpat precis där den kommer upp ur kroppen och istället draget en lina från fästöglan på skallen till en trekrok där jag begraft den ena kroken i kroppen så att dom två övriga sticker ut i cirka 45 grader.På detta sätt har jag höjt krokningsegenskaperna med minst 80 % och färre lossade fiskar tack vare att kroken kan röra sig i förhållande till jiggskallen.Som en ytterligare aptithöjare har jag i kroköglan fäst ett Gulpbete för att tveksamma flundror inte kan låta bli att ta en smakbit.
Modifierad Storm 385 gram färg. RCW.
Enligt senare rapporter har tydligen hällefisket kommit igång rejält där uppe och då känns det väldigt bra att vi redan bokat in en tur till i augusti och då skall de riktigt stora tas.Se bara till att stå stadigt ibåten ,dra åt slirbromsen,och förbered dej på kamp,Hällekamp.
Text o foto
Thomas "Berka" Bergkvist.
HavsfiskeSkapad av Bjarne Rålund tor, maj 28, 2009 13:41:14ÄNNU MERA HÄLLE OCH TORSK
Gårdagens pass gav ytterligare lite torsk och även två stycken HÄLLE. Dock var ingen av storlek så de fick inte stanna kvar ombord, utan de fick simma tillbaka. Torskarna var inte heller av rekordformat så det vart lugnt på rensningsfronten. Men det är inte så kul att rensa fisk alla gånger heller efter alla fiskepass. Man blir ganska slut efter några pass.
Nattpasset igår gick helt bort pga av för mycket blåst och regn. Möblerna på altanen for runt runt iblåsten och regnet piskade mot rutorna så det vart ett långt sovpass istället.
Nu återstår bara två pass för att försöka lura upp några fler torskar och flundror på våra jiggar.
Utförligare rapport kommer på Lördag när vi är hemma så kika in då.....Skitfiske...
HavsfiskeSkapad av Bjarne Rålund ons, maj 27, 2009 12:44:21En liten rapport från oss i Norge!!!
Fyra dagar har gått här uppe i Norge och det är nästan lika mycket kvar att fiska på och det känns inte helt fel vill jag säga. Vädret har oxå varit på vår sida med bara regn en dag än så länge och inte märkbart med blåst.
Fisket har varit mycket bra med massor av torsk och hälleflundra i båten. Under dessa dagar har det varit upp 11 flundror i vår båt med topp på 11,2 som jag fick inatt. Hugget var ett av de häftigaste i mitt liv då det bara small och sen vart det tvärnit. Sen började ju den sega kampen som jag tillslut gick segrande ur. Det är otroligt hur stark dessa fiskar är.
Skönt när fisken är i båten efter en hård kamp. Jag säger bara råstyrka. Sanslöst stark är dessa fiskar. Nu ska den läggas upp på rensbordet och bli mat...
Under ett nattpass hittade vi oxå de stora torskarna utan den riktigt stora. Men största vägde ändå 12,8 kilo och det är riktigt kul på lätt utrustning...Det var mycket torsk över tio den kvällen...
Två riktigt feta torskar ska snart bli filèad...Joel stod för den bedriften....Båda tagen på jigg såklart....Inte bara att pumpa upp dessa torskar heller. Efter ett gäng sånahär är man slut i armarna...
Nu har vi tre fiskedagar kvar här uppe vid Arctic seasport, det blir alltså sex pass att få en större fisk att kliva på. Fler rapporter kommer givetvis att komma in från oss. Men just nu är det middag och sen blir det stora havet igen.
Många mindre flundror komm oxå upp men de får alla gå tillbaks vilket är bra för återväxten. Minimått på flundra här är 80cm...
Flundror runt 6-7 kilo på vanligt spinnspö är skoj kan jag lova....
På återseende snart från oss i TEAMSWEFISH.SE
HavsfiskeSkapad av Peter Fröjd fre, oktober 31, 2008 14:33:34Fjordarna i det söderbelägna Norge, kan vara för havsfiskefreaken riktigt intressanta. Runt Oslo och i fjordförgreningarna runt Dröbakk och Drammen, finns underbara fiskeplatser som dessutom inte är kända av allmänheten.
Hamnen i Dröbakk är en populär plats för tillresta havsfiskare. I själva samhället finns otaliga resturanger och hotell.
Under min senaste vistelse träffade jag flera fiskare från Göteborg, som gjorde den långa resan över till Norge, för att få fiska i dessa natursköna fjordarmar.
Denna lyckliga sportfiskare har fångat en Bergylta och en Torsk. Han har uteslutande bottenmetat i hamnen. Fiskaren kommer från Göteborg.
När det blåser kan vågorna bli ordentligt höga, trots att fjordarna ligger skyddade bland dom höga bergen.
Borstmaskar som man själv gräver upp ur sanden, är ett bra bete för den strandnära havsfisken.
Många Svenska fiskare känner inte till detta finfina skeddrag. Möresildan har skördat många offer, både bland laxfiskare och även ute till havs. Tyvärr finns det i dag på marknaden, många kopior - Viking Herring är en till exempel.
Maneter i alla dess vackra färger driver med i havsströmmarna. Vissa av maneterna kan brännas ordentligt.
Vi på scandinavianfishing går i dagarna och funderar på att köpa en ny redaktionsbåt. Denna på bilden fina båt kanske skulle passa. Men trollingrampen vid Orsjön behöver säkert byggas ut:-)
Måsarna vakar över oss när vi fiskar - Dom har alltid ett hopp om att kunna få en smakbit.
Det kristallklara vattnet i fjordarna drar till sig många sportdykare. Man får passa sig vid fisket så att man inte fastnar i någon dykare. Varför dom utövar sitt favorit intresse i becksvart mörker är för mig en gåta - Men vi fiskare har även oförklarliga utövningar:-)
Vi skrev tidigare om det fina sejfisket, efter grov sej i tio kilos klassen. Men fisket efter Makrill är även det högintressant. Flugfisket sommartid efter den feta makrillen är som ett smålax fiske. Makrillen är en fatastisk fighter på den lätta flugutrustningen.
Massor av Gråsej kommer nu under hösten och vintern in mot kusten. Gråsej i tio kilos klassen är vanliga fångster runt Dröbakk.
Under min vistelse vid Tofte, höll jag besättningen på Daio Andes med mat.
Vi på scandinavianfishing förmedlar gärna kontakter vid dessa fina fiskeplatser. Intresserade kan kontakta oss via mail.
// Peter.
HavsfiskeSkapad av Peter Fröjd tor, oktober 30, 2008 21:12:14Artikelförfattaren har bedrivit mycket havsfiske, efter den Norska kusten, men aldrig fått en Knurr tidigare. Vid besöket i den lilla orten Tofte vid Oslofjorden, var fångsten av Knurr - Helt av betydande.
Knurren eller den Blå fenknoten har fantastiska färger på sina bröstfenor.
Knurren som den på Norska kallas, heter på Svenska Blå Fenknot. Denna fisk "knurrar" om man klämmer på den , eller lägger den i en låda. Knurren kan också vara giftig om man sticker sig på dessa taggar. Nu dör man visserligen inte, men infektioner och variga sår är vanliga vid uppstående av knurrsår:-)
Knurren har sylvassa fenor, som man kan bli rejält infekterad av om man inte ser sig för vid avkrokning.
Vid sidan av bröstfenorna sitter små tentakler. Dom finns där säkert för att långsamt ta sig fram efter botten. Knurren lever mestadels efter botten, men hugger gärna på ett långsamt fiskad Stingsill.
Denna bild togs endast för att frun i huset huset, inte trodde att artikelförfattaren befann sig i Norge på arbete. Klädd i arbetsmundering drogs fisk på fisk upp, under det löpande bevakningsarbetet:-) Bilden skickades sedan hem via telefonen.
Knurren är en bottenfisk och kvaliteten matmässigt är nog ungefär som en Simpa. Vi bifogar några bilder på denna ovanliga fisk, som i solksenet är ganska vacker. På vissa exemplars bröstfenor kan man skönja denna vackra blå färg, ungefär som på någon fotomodells ögonskugga.
// Peter.
HavsfiskeSkapad av Peter Fröjd fre, oktober 24, 2008 19:06:21Artikelförfattaren befinner sig för närvarande vid Oslofjorden. Vi har för tillfället ansvaret med en avlastning från en båt med Eucalyptusflis, som kommer från Montevideo i Uruguay. Vår utrustning går för närvarande riktigt bra, så därför har vi tid att fiska lite från båten.
Utsikten från båtens däck är fantastiskt vid fint väder. Långt där borta kan man se flöten från sillgarn. Den stora mängden sill, borgar för att mycket rovfisk finns i närheten.
Transportörvakten sitter här och fiskar på sitt pass. Han får göra praktiskt taget vad som helst på sitt pass, bara han inte lämnar sin plats och har hjälmen på:-) Det är rep som han har ryggsäcken på.
När båten står inne vid kajen, så kommer massor av fisk och ställer sig i skuggan under den, även sillstimmen dras till båten ljus nattetid då stora lantärnor är tända - Dom stora baddarna följer naturligtvis med sillstimmen. Nu har vi hittills inte fångat några stora fiskar, men både torsk, sej och lyrtorsk finns i rikliga mängder.
Denna bild är tagen från relingen och rakt ned. Att det är långt ned till vattennivån råder det väl inga tvivel om. Sedan att veva upp fisken är rent sagt bedrövligt tungt - Om dom är stora vill säga.
Nu kan det vara problem att veva upp fisken nästan trettio meter upp efter båtens reling - speciellt då man står uppe på däck. Personligen så ställer jag mig nere vid havsnivån, för att kunna ha bättre kontroll över kasten. Tyvärr ökar höjden uppe vid relingen för varje dag, då båten flyter upp då den reduceras på vikt hela tiden. sedan när den seglar i väg, fylls båtens skott med vatten för att stabiliseras och för att den inte inte ska välta.
Transportörvakten visar här upp en fin Lyrtorsk och en Makrill. Massor av olika fiskarter gömmer sig under den väldiga båten. Dammet från Eukalyptusflisen, gör att munskydd är obligatoriskt.
Bilden visar en Philipinsk besättningsman med en fin Lyrtorsk och en vanlig Torsk. Besättningsmännen är helgalna i den Atlantiska havsfisken.
Båtens besättning är från Philipinerna och tar tacksamt emot all fisk som vi kan fånga. Nu ska en storsatsning göras under helgen och vi kommer tillbaka inom kort med helgens båtbravader.
// Peter.
